På måndag har vi första sammanträdet med centerpartiets idéprogramsgrupp. Det är ett arbete jag verkligen ser fram emot att få arbeta med under det kommande 1.5 året. Jag sitter på morgonen och läser en del vad som skrivits efter att gruppen presenterats. Kommentarerna är välkomnande och nyfikna. Så klart med några undantag varav Hallands Nyheter är ett. Ni kan läsa
Ynge Sunessons ledare här.
Det finns en del saker i artikeln som bör kommenteras och jag tänkte också att jag skulle ta upp Yngve Sunessons politiska linje som allt som oftast hämtar energi ut att skriva ner mig. Det är väl dags att ta bladet från munnen.
Yngve Sunesson anser att min partistyrelsekollega Kristina Jonäng borde ha lett idéprogramsgruppen. Partistyrelsen processade namnen vid två tillfällen där sammansättningen mycket noga avvägdes. Kristina var med hela vägen till slutet där hon själv avsade sig platsen. I ledarartikeln verkar det dock som att Kristina sidsteppats av Annie Lööf vilket inte är ens nära sanningen. Så väl Annie Lööf, det verkställande utskottet och partistyrelsen ville ha Kristina med i arbetet men hon avböjde själv. Den typen av information är bra om en ledarskribent förser sig med innan han påbörjar ett ryktesspridande.
Yngve Sunesson beskriver dessutom Annie Lööf som nyliberal. Vad han menar med nyliberal väljer han i sann svenska anda att inte deifniera. Ofta blir det lättare att föra teser framåt om man inte behöver definiera dem eller belägga dem med fakta. Att "anklaga" någon för att vara nyliberal brukar dock vara nog för att avfärda denne från seriositetens sida av politisk debatt i svensk politik.
Att Annie Lööf är liberal precis som centerpartiet råder det inga tvivel om. Nyliberala förslag som jag tror Yngve Sunesson menar är sänkt skatt - något vi genomfört i Alliansregeringen, en ny energiöverenskommelsen - något vi genomfört i allainsregeringen, kritik av en stel arbetsmarknad - något som nu också arbetsmarknadens båda parter anser vara oroande osv osv. Att vara nyliberal om det är detta Yngve Sunesson menar skulle alltså vara att leva i Sverige i dag. Det lyser nästan igenom en bitterhet över valet av Annie Lööf som partiledare. Hon valdes med i det närmaste total uppslutning. Yngve Sunesson menar dock att hon valdes inte för sina ledarskaper, sin politik och sin förmåga att entusiasmera utan i hans värld valdes Annie Lööf trots att hon är nyliberal för hennes försprång var så stort så att ingen såg vad hon tyckte. Hur han får ihop det resonemanget får stå för honom själv. Annie Lööf är en av våra mest publicerade medlemmar som dessutom är öppen via twitter, facebook och sin blogg med vad hon gör och tycker så om man har missat det handlar det nog om lågt intressen än att det skulle varit särskilt svårt.
En annan sak som svårt verkar störa Yngve Sunesson är var i världen människor bor. Det är inte vad vi kan, tycker, hur vi tänker eller vad vi vill bidra med som vi verkar bedömas efter utan var vi har vår huvudsakliga dyngsvila. På så sätt kan Yngve Sunesson elda upp sig över att fem av oss kommer från Stockholm. Det är alltså ordförande Per Ankersjö (Vaxholm), Moi (Kungsör, mest Gagnef nu för tiden efter att ha bott i Enköping och Örebro), Karin Ernlund (Vittinge som är en megametropol utanför Heby) Johan Pettersson (kommer från Stora Mellösa utanför Örebro) och Mikael Arthursson (nu Sthlm, innan just Halland som Ynge Sunesson annars anser vara en bra hemvist).
Yngve Sunesson nämner inte med ett ord ordförande Per Ankersjös kompetens att leda framåt, att han tagit Centerpartiet till en borgarrådspost för första gången sedan tidigt 70-tal (innan Yngve själv satt i partistyrelse med andra ord) eller att han innehar den allt viktigare miljöborgarrådsposten. Han är från Stockholm så det överskuggas och försvinner i Yngve Sunessons värld.
Yngve Sunessons slutkläm är att det inte får gå för långt högerut. Det verkar vara det som är hela poängen med artikeln. Det är dock inget principiellt resonemang han bygger det på om exempelvis eget ansvar, skiljelinjen mellan eget och offentligt ansvarstagande, vad frihet, trygghet eller hållbarhet är. Det är ganska platt resonerat och hotet om högerspöket trodde jag vi hade lämnat för något årtionde sen.
När jag släpte min bok
Bara jag tänkte jag att det skulle bli intressant att se vilka som begrep rubriken och vilka som inte skulle göra det. Jag hade på känn att Yngve Sunesson inte skulle göra det. Jag hade helt rätt. Han verkade inte tagit till sig av ett enda ord i boken. Yngve Sunesson har ett horn i sidan till mig (varför är oklart men jag är generellt ond) och det lös igenom i hans dåligt underbyggda artikel om boken. Titeln handlar inte om, vilke Sunesson trodde, om egoism, och jag jag jag. Den handlar om en förvåning över hur lilla jag kan väcka så mycket rabalder för det är ju bara jag. Ingen stor mäktig varelse. Av innehållet i boken om min uppväxt, mina idéer och kring de politiska debatterna verkar Ynge Sunesson inte tagit till sig, förstått eller helt enkelt hoppat över.
Jag valde den gången att låta det passera. Denna gång när han menar att partistyrelsen är lama ankor under maktfullkomlig nyliberal partiledare (om jag drar det till sin spets) så måste jag dock ta bladet från munnen och skala av hans platta skrämselretorik som är innehållslös, bygger på fördomar och hyllar geografisk hemvistelseort för kompetens. Det är precis den typen av hållning som har lett Centerpartiet dit vi är i dag där Ynge Sunesson var delaktig i partstyrelsen 1981-1984 när raset var påtagligt för oss. Det är det den nya partistyrelsen är satt att ändra.
